Hilma af Klint

Hilma af Klint var verksam i början av 1900-talet och betraktas som en pionjär inom det abstrakta modernistiska måleriet. Hennes arbete kan förstås i sammanhanget av den tidiga modernismen då konstnärer sökte nya vägar för att uttrycka estetik, politik, vetenskap och spiritualitet. Vad som utmärkte af Klint var att hon skapade sitt måleri med direkta influenser från den andliga världen. Hennes målningar är direkt knutna till hennes intresse för spiritism, teosofi och Rosencreutz. Under sin livstid skapade af Klint en omfattande samling målningar, akvareller och skisser med närmare 1200 verk. Målningarna är livfulla och experimentella och inkorporerar symbolik och texter. Hilma af Klints abstrakta måleri ställdes aldrig ut under hennes livstid eftersom hon insåg att de banbrytande verken pekade på en radikalt ny riktning för konsten. Något hon insåg att världen inte skulle uppskatta för än i framtiden. Hennes Blå böcker utgjorde en del i hennes vardagliga liv. De innehåller svartvita fotografier av hennes målningar och vid sidan av fotografierna målade hon reproduktioner i färg. Hon visade böckerna för personer hon mötte och engagerade dem i samtal om målningarnas betydelse. Hennes meningssökande kom också till uttryck genom spirituella aktiviteter tillsammans med andra praktiserande teosofer – vid den tiden en liten grupp i Sverige. Hon var del av konstnärsgruppen “De Fem” med fyra andra kvinnliga konstnärer. De träffades varje fredag och utövade ceremonier, mediterade, analyserade Nya Testamentet och tillsammans försökte de komma i kontakt med andevärlden. Under sina möten förde de detaljerade anteckningar och med tiden började af Klint skapa “automatiska teckningar”, där handens rörelse fritt löpte över pappret i seanser där de kallade på de “höga mästarna”.

Konstnärer

Hilma af Klint