Viktor Rosdahl

Sköld (2009) / Grisajävlar (2010) Piratfest (2008) / Vägen till Ateljén (2010) Född till å herska (2010) / Die Tothen mahnen Uns (2007) Concrete hang on (2011) / Baron of the trees (2011) Bord från ateljé med utsikt från ateljén (2011)

Viktor Rosdahl i samtal med Gertrud Sandqvist, professor vid Malmö Konsthögskola och co-curator för Pandemonium – Art in a time of Creativity Fever. 

Gertrud Sanqvist: Berätta hur ditt sätt att måla började!

Viktor Rosdahl: Från början målade jag i stadsmiljön – i hålrum, gatusprickor, på en kyrkogårdsmur som en omvänd gatukonst. När jag bodde i Berlin hämtade jag hem mycket material, en del kastat – annat stulet. Jag började arbetet på en stor presenning, med giftig orange färg. Samtidigt hade jag en bok från 50-talet, med fotograferade industrilandskap från Ruhr-området som framställdes i något slags framtidsoptimism. För mig betyder bara Ruhr miljöförstöring. Så i min fantasi kopplades de bolmande skorstenarna i Ruhr ihop med den giftiga färgen på presenningen, och jag började måla röklandskapet.

Och så fortsatte arbetet, fast nu med motiv ur min egen verklighet. En slags »gräv där du står-attityd«. Jag blev också intresserad av den medeltida handskriften Les Très riches heures du duc de Berry, av bröderna Limbourg. Jag fascinerades av hur arbetarna – eller de livegna snarare – porträtterades i boken. Det fanns en slags skevhet i porträtten som gjorde dem mer uttycksfulla. Jag tyckte om sättet att göra bilder på, att använda verklighet som en fiktion. När du målar eller tecknar berättar du ju seendets historia, hur din blick fungerar.

GS: Hur är ditt förhållande till Göteborgskoloristerna?

VR: Komplicerat. På min förberedande konstskola var de tillsammans med Henri Matisse hjältarna. Man tvingades förhålla sig till dem i en jakt på den känsliga linjen, i en slags diffus o romantisk hyllning av idealstaden Göteborg. Senare upptäckte jag ju en annan hållning, också i Göteborg, genom Albin Amelins verk.

GS: Du har också varit fascinerad av arbetarförfattaren Eric Johansson?

VR: Ja, Fabriksmänniskan, del I och II, skulle kunna ha handlat om min egen bakgrund, i en miljonprogramsförort i Helsingborg, ett arbetarområde med mycket regler och koder. Om man sticker av, och till exempel kommer till skolan i hatt och med långt hår måste man lära sig slåss. Men använder du dig av de lärdomarna senare i livet hamnar du i fängelse! Det är så lätt att någon stöts ut ur kollektivet. Jag brottas med detta varje dag. Det finns en klassmässig bullrig aggressiv grabbighet, och rädsla för det avvikande som styr så himla mycket. Om du växer upp i en arbetarstadsdel måste du söka dig bort om du inte intresserar dig för Idol och Thomas Ledin.  Jag har en bakgrund i graffiti. Men det som intresserar mig är den fysiska kvarlämningen, inte bildspråket. De sönderslagna busskurerna, de plötsliga utbrotten i periferin. Det är den våldsamma politiska motståndskulturen inom graffitin som intresserar mig. Därför har jag också gjort en del sådana rum i museimiljö, med sönderslagna hål i väggarna som man fysiskt måste gå igenom. Jag tror den personliga, fysiska erfarenheten är viktig i vår kommunikation. Om det finns en öppenhet och ärlighet i konsten så att man faktiskt tror på en berättelse, då kan man själv klicka in och fortsätta forma en egen berättelse utifrån den konst man upplevt.  Det är svårt att veta vad folk menar när de säger att något är självupplevt. Är det inte också en upplevelse att läsa en bok man lever sig in i? Och ibland blir de så kallade självupplevda händelserna bara banala, som man blir blasé av. Dessutom beror det på den processen som själva skapandet av bilden innebär. Ibland blir det precis som man vill. Men då blir det stelt och torrt! Då är det bara att arbeta vidare.

Biografi

Född 1980 i Sverige, bor och verkar i Sverige. Viktor Rosdahl är en ung målare som har uppmärksammats för sina svarta, ofta rasande skildringar av industrisamhället och vår egen samtid ur ett underifrån- perspektiv. Han arbetar oftast med funna material, som han attackerar inte bara med tuschpenna eller pensel, utan etsar, karvar, slår sönder, till dess han funnit det uttryck han önskar. En lista på hans senaste soloutställningar inkluderar: In Darkness, The Embrace of the Streets, Galleri Christian Larsen 2010; Hallucinationer i Sundbyberg, Dortmund Bodega, Oslo, 2009;  A quiet night Galleri Arnstedt, Östra Karup 2009; Självporträtt från Nobelvägen, Christian Larsen, Stockholm 2009. Viktor Rosdahl ingick i Modernautställningen, 2010

Photo: Hendrik Zeitler