Örn Alexander Ámundasson

Kreppa (2009)

Alexander Ámundason i samtal med Gertrud Sandqvist, professor vid Malmö Konsthögskola och co-curator för Pandemonium – Art in a Time of Creativity Fever. 

Gertrud Sandqvist: Berätta om Kreppa. Till att börja med: Vad betyder ordet på isländska?

Örn Alexander Ámundason: Kreppa betyder att krossa något. Men det används också om stora finanskriser, till exempel depressionen på 1930-talet och den som drabbade Island 2008. Innan jag skapade stycket gjorde jag lite efterforskningar. Den Isländska krisens rötter går tillbaks till 1984, när den nyliberala regeringen införde ett system med fiskekvoter och delade ut kvoterna till släkt och vänner. Det innebar att vissa människor med stora fiskebåtar plötsligt blev väldigt rika. Det ledde också till korruption. En del sålde sina kvoter, främst till tyska företag, och tjänade miljoner. Nästa steg var när bankerna privatiserades 2003. Återigen var de som kom att äga bankerna släkt och vänner till regeringen. Många hade ingen högre utbildning än gymnasiet och saknade all erfarenhet av bankverksamhet. Jag menar att på Island så var perioden 19842009 ett stort experiment i råkapitalism. Det tog slut 2009 när regeringen avgick efter ständiga vänsterprotester i och särskilt utanför Alltinget. I min symfoni har jag använt ukulelen för att beskriva tillträdet av vår nya statsminister från socialdemokraterna, Jóhanna Sigurðardóttir, som den som kommer med nytt hopp.  För att skildra krisen har jag valt 13 individuella röster med relevans för berättelsen, till exempel politikerna (stränginstrument), pressen (tuba), bankerna (valthorn), investerarna (träblås) och de protesterande (marimba). Vissa individuella politiker har också fått sitt eget instrument. Partituret är baserat på alla intervjuer som gjordes under perioden. Rösterna eller stämmorna körde jag genom ett musikprogram på en dator.

Jag började arbeta med stycket mitt i krisen 2009 när den isländska kronan devalverades med 50%. Rätt snart fick jag idén att använda en musikalisk, performativ tidsbaserad komponent för att beskriva det som hänt. Det är en komplicerad historia med en del hemliga inslag som innebär att man inte kan förstå hela historian och jag tyckte att en symfoni skulle vara ett bra format för att skildra den.

GS: Överföringen eller förvandlingen av en idé kan sägas vara central i all konst. Jag vet att det är något som du är intresserad av.

ÖAA: Ja, jag är intresserad av själva förvandlingen, en handling som är så närbesläktad med andra fenomen – till exempel trans, genialitet, kreativitet – och av smärtan konstnären känner vad gäller hur man ska komma åt allt det här. I Styrofoam, Burlap, Plaster från i år sätter jag upp en situation som handlar om det. Konstnären (jag själv) står i en ateljémiljö och gör en slags generisk skulptur med materialen som nämns i titeln, samtidigt som han lyssnar på vackra arior från Puccinis La Bohème som framförs live av två rätt överväldigande operasångerskor i ateljén. Här går någonting lite snett. Modellerna blir ganska aggressiva och konstnären tvingas febrilt att vara kreativ.

GS: Situationen blev än mer desperat i nästa stycke.

ÖAA: Menar du Samtöl? Ja, det handlar om en liknande situation – att på något sätt tvinga fram inspiration. Det var en liveperformance i Reykjavik där jag satt på en piedestal och arbetade med lera medan jag slumpvis ringde upp människor i telefonkatalogen inför publik. Jag pratade med främlingar som jag hittade i telefonkatalogen medan jag skulpterade och väntade på att de skulle lägga på. Jag fortsatte skulptera så länge de pratade med mig. Leran påverkades av samtalet.

GS: Det låter som ett desperat behov av inspiration.

ÖAA: Ja, det är som en knarkare som måste ha en sil. Det finns ingen utväg. Konst är beroendeframkallande.

Biografi

Född 1984 på Island, bor och verkar i Sverige.  Örn Alexander Ámundason erhöll en MFA vid Malmö Art Academy 2011. Hans verk har ställts ut på Sudsudvestur, Reykjanesbær, KHM Gallery och Brandenburgischer Kunstverein, Potsdam.

Photo: Hendrik Zeitler