Bryndís Snæbjörnsdóttir & Mark Wilson
Vanishing Point: Where Species Meet (2011)
På Göteborgs Internationella Konstbiennal presenterar Bryndis Snæbjörnsdóttir och Mark Wilson ett nytt verk som filmats på plats i Göteborg. Centralt för verket är en serie events där fiskmåsar erbjuds bryta bröd med konstnärerna. Verket är specialproducerat för Konstbiennalen.
Bryndis Snæbjörnsdóttir och Mark Wilson i samtal med Andréas Hagström.
Andreas Hagström i er konst har ni undersökt människans förhållande till olika djur. Varför valde ni måsar för det här projektet?
BryndÍs Snæbjörnsdóttir och Mark Wilson Det handlar inte så mycket om att vi väljer en viss art utan snarare om att de väljer oss. Förra året genomförde vi projektet Uncertainty in the City som undersökte begreppet skadedjur och ifrågasatte toleransens gränser. I samband med projektet hörde vi berättelser om måsar och att skadedjursbekämpare ofta får in klagomål på dem. Måsar skyddar ofta sin avkomma och känner sig hotade av människor och människor tycker att deras aggressiva beteende är obehagligt.
AH: Ni säger att ert verk är relationellt och platsspecifikt. Anser ni att termen »relationell« också gäller förhållandena till och samverkan med djuren i era projekt?
BS/MW: Ja och inte bara det. Vi är intresserade av den komplexitet som nästan definitionsmässigt avvisas av föremål, namn eller ideologiska konstruktioner. Genom att utgå ifrån att vi vet lite om en viss sak eller genom att konstatera att den väcker motsägelsefulla känslor i oss som kollektiv – som så ofta är fallet i våra kontakter med andra arter – försöker vi som konstnärer upprätta en närhet till saken eller de opassande reaktionerna.
AH: Berätta lite om vad ni kallat »ett ifrågasättande av det antropocentriska synsättet« i er konstnärliga verksamhet.
BS/MW: Det vi vill ifrågasätta är den antropocentriska tanken om upphöjd särart. Vi försöker hitta ett utanförperspektiv som gör det möjligt för oss att närma sig den Andres position – i det här fallet djurets – och bredda vår syn på vår egen plats i världen.
AH: Ni har valt att skapa bilden av en människa som äter tillsammans med måsar. Är det ett realistiskt mål?
BS/MW: det är svårt att säga. Vi vet naturligtvis från iakttagelser av andra djur att de har en förmåga och vilja till gemenskap, både när de leker och när de äter och mer generellt när de tar hand om och hjälper varandra – inte bara vad gäller andra av det egna släktet utan också över artgränser.
Den förmågan till gemenskap förutsätter en viss tillit. Och att skapa tillit tar ju tid.
I vårt projekt bjuder vi på mat och ber i vår tur om deras närvaro för att göra konst. det är vi som sätter händelserna i rörelse, men vi har ingen som helst kontroll över vad som händer sedan. att duka fram mat på ett bord är ett tecken på gästfrihet. I västeuropeisk kultur grundar sig gästfriheten på ritualer och handlingar vars avsikt är att »gästen« ska känna sig välkommen.
Idealiskt sett vill vi skapa en ömsesidigt nyfiken gemytlighet som vi hoppas ska möjliggöra utforskandet av ett slags annorlunda och direkt utbyte mellan människa och djur.
Med hjälp av (vänskapens) bröd och fisk (som är havets baslivsmedel) vill vi bringa reda i en ofta missuppfattad myt om gemensamt delande och oväntat överflöd.
(Andréas Hagström är frilansskribent, konstnär, fågelskådare och anställd på Göteborgs Konsthall.)
Biografi
Bryndís Snæbjörnsdóttir är född på Island, bor och verkar i England. Mark Wilson är född i England, bor och verkar i England. Snæbjörnsdóttirs och Wilsons samarbete utgår ifrån norra England, Island och Göteborg. Underbyggda med gedigen forskning undersöker deras socialt engagerade konst samtida förhållanden mellan mänskliga och ickemänskliga djur utifrån historiska, kulturella och miljömässiga kontexter. Arbetet är installationsbaserat och använder sig av föremål, text, fotografi och video. Två av Bryndís Snæbjörnsdóttirs och Mark Wilsons senaste projekt, Radio Animal och between you and me har visats på ett flertal platser, institutioner, museer och gallerier i Storbritannien och Sverige.
Photo: Hendrik Zeitler