Ghostwriting

Ett unikt musikprojekt där popsångaren och göteborgsmusikern Jens Lekman skrivit låtar av andra personers berättelser.

Under GIBCA 2015 har Jens Lekman träffat fem personer han aldrig tidigare mött, lyssnat på en berättelse från deras liv och skrivit en låt av den. Syftet har varit att agera som megafon åt de vars berättelse annars kanske inte får höras, men också som spegel genom att ge personerna en glimt av sig själva.

Berättelserna skickades in efter att Jens Lekman och GIBCA gått ut med en efterlysning, där vi sökte berättelser inom ämnena kärlek, rädslor och hemligheter. Av de många berättelser som skickades in valdes fem ut och personerna som skrivit dem träffade Jens för en intervju. Låtarna skrevs och spelades in tillsammans med två andra musiker och framfördes även under en konsert på Röda Sten Konsthall den 7 november 2015.

Projektet fortsätter nu på Contemporary Arts Center i Cincinnati, USA.

Stort tack till alla som delat med sig av sina berättelser och till Jens för det fina projektet och samarbetet! 

 

Träskepp

Berättelse inskickad av Catariina Salo / Musik och text av Jens Lekman / Sång och gitarr av Jens Lekman / Piano av Jonas Abrahamsson

Så länge jag kan komma ihåg
har jag alltid varit rädd för gamla träskepp
speciellt när dom står på land
uppdragna ur hav och hamn

Jag märkte det speciellt tydligt
när jag besökte Wasamuseet
när jag såg det gamla regalskeppet
började mitt hjärta rusa
jag börja hyperventilera
och tårarna började strömma
nerför mina kinder

Jag har gått runt och funderat
på vad det här kan betyda
Hade jag trott på tidigare liv
hade det varit lättare att acceptera
Jag bad en kollega
be en psykolog att analysera
min rädsla - han sa det var en glasklar syftning till
rädsla för en auktoritet
någonstans i barndomen
Boom! jag var ju faktist rädd för min far när jag var liten
Så jäkla textbook Freud
men så märkligt och knäppt
att det tar sig uttryck i en rädsla för träskepp

 

Min pappa är död

Berättelse inskickad av Andrea Jernberg / Musik och text av  Jens Lekman / Sång och gitarr av Lea-Marie Sittler / Sång och synth av Jens Lekman / Mandolin av Jonas Abrahamsson

Min pappa är död
Sen jag var 15 år
Ibland är det det enda 
som dyker upp i mitt huvud
när jag tänker på min pappa
- att han är död

Det har lagts en svart filt
en svart filt av sorg
En nästan ogenomtränglig filt av sorg
över min bröstkorg
Och det enda som kan ta sig igenom 
är ett minne där jag ser honom

Jag är 14 
kommer nerför trappan
I vardagsrummet 
står min pappa
Lyssnar på T-Rex
skurar golvet
och han dansar
jag kan knappt titta åt det hållet
För han dansar så löjligt
stela höfter
en riktig mardröm
för en tonårsdotter
Slitna birkenstocks
I Love To Boogie
Dansen som jag ser mig
själv idag i
Jag minns inte hans röst
men jag minns doften
av citron
och höstäpplen

Min pappa är död
Sen jag var 15 år

 

Det måste ha varit kärlek

Berättelse inskickad av anonym / Musik och text av Lea-Marie Sittler & Jens Lekman / Sång och samplingar av Jens Lekman / Samplingar ur Vivian Weathers - Just A Game and Helen Reddy - You And Me Against The World

Det kanske var Roxette
‘It mustve been love’
Det kan ha varit en annan låt
men jag är gammal nog att förstå
att jag måste stänga av så fort det går
för annars kan pappa bli ledsen och så
Om jag anstränger mig så mycket jag kan
kan jag kanske förhindra 
den här skilsmässan

Det måste var't kärlek
men det är över nu

Men vems föräldrar är inte skilda, 
vem har inte gått igenom den där skiten?
Vem har inte gått till skolan med niohundra kilo 
betong i ryggsäcken?
Man vill ju inte va den som står där och envist 
propagerar för kärnfamiljen
Tänker jag och citerar lite valda fraser ur 
Khalil Gibrans “Profeten”

Det kanske va kärlek
men det är över nu

Men det tog mig ändå hårt just då när pappa stod där vid altaret med nån som inte var mamma
När prästen sa ”allt ni gjort i livet har bara varit en väg fram till varandra”
Idiot. så vi och mamma var bara en väg och den här nya kärleken var målet?
Drack en flaska champagne och blev stenpackad innan jag höll det där spontantalet. 
Sa hoppas du inte skiljer dig som sist
För det vore ju ändå bara för trist

Det måste var't kärlek
men det är över nu

 

Trollkarlen

Berättelse inskickad av Daniel Atala Labbé / Musik och text av Jens Lekman / Gitarr och sång av Jens Lekman / Piano av Jonas Abrahamsson

Dagen kom när jag äntligen kom ut till mina föräldrar
efter att ha grubblat över det tusen sömnlösa kvällar
jag tänkte att det blir nog okej
Men det blev det inte, istället sa de att de skulle bota mig.

Jag hade hoppat av studierna på juristprogrammet
Pallade inte trycket, satte mig framför TV spelet
Spelade Dragon Age 2, där fick jag va vem jag ville
Man kunde inleda en romans med en kille
Utan att va nåt freak
Bara döda lite drakar, lämna ett snyggt spår av lik

Farfar hade sagt stolt att i släkten
finns inte den homosexuella genen
Klart det är svårt att bryta traditionen
Det satt för djupt, för långt in i märgen
De skulle skicka mig till Washington
det fanns ett läger där de kunde få en att vända om
Och tårarna bara rann
Tänkte att antingen tar jag livet av mig
eller rymmer till Köpenhamn

I Dragon Age hade jag träffat på en trollkarl
från ett land där homosexualitet var straffbart
Hans föräldrar försökte bota honom med magi
Jag vet inte var infallet kom från
men jag visade mina föräldrar den här questen jag var i

Och plötsligt gick det upp för dom
Kanske såg de oss utifrån
Kanske såg de hur absurt allt var
Jag hade bara bett om att få va den jag var

Vi grät och kramades hårt
Där och då blev det en ny start
Jag tänker på vad trollkarlen i Dragon Age sa
“Always fight for what’s in your heart”

 

Tekniskt avregistrerad

Berättelse inskickad av anonym / Musik och text av Jens Lekman / Sång, trummaskin & synth av Jens Lekman 

För första gången på tusen år
loggade jag in på Helgon
Där på mitt livs gamla bakgård
hade någon
lämnat ett meddelande
några ord
om nåt band jag tyckte om
Vi snackade konstant i månader
Jag frågade till sist om jag kunde komma upp till Stockholm,
har ju ändå bonuspoäng på SJ kortet
Inte för att det var det som hade avgjort’et

På tåget upp kom ett sms 
om att det hade blivit komplikationer
Fick spendera natten på McDonalds
bland en massa fulla idioter
Det var första april,
mest en tillfällighet
Men kunde ändå inte låta bli att 
tänka lite på det.

Förlåt förlåt jag är hemskt ledsen
det hände en grej på jobbet
En klient tog en överdos
men jag kan ta tåget
ner till dig istället 
jag sa: gör så
Stod på perrongen hela kvällen
och såg tågen komma och gå

250 mail
50 timmar på telefon
Är jag knäpp i huvudet?
Hon kan väl inte bara ha hittat på?
Jag vet att hon kommer från Glommersträsk,
jag vet namnet på hennes favvoläsk
Men varje gång - nya ursäkter
Transportmedel med diverse defekter
Jobb och hälsa, jag tröttnade i slutet
men historien gnagde i bakhuvudet

Hon hade sagt om en vän till mig:
Han är en hemsk person
Men säg inte det till någon
han kanske vill börja om
Funderade ett tag,
han som är så snäll
Men tänkte att det kan väl bo ett 
as i vem som helst

till slut ringde jag upp han 
jag hade maskerat frågan
Sa vet du nån mytoman
som kommer från norra Norrland?
han bara skrattade
sa vi dejta varann
under flera år tills jag 
blev uppmärksam
och konfronterade hennes lögner
då packade hon ihop och bara försvann

Helt plötsligt hade man blivit 
en sjusärdeles detektiv
Sökte frenetiskt igenom 
alla arkiv
Kollade Facebook, Ratsit, Lexbase
googlade adressen, googlade hennes fejs
Jag hade ringt min kompis, bönat o tiggt
Till slut bröt han sin tystnadsplikt

Han sa hon är “Tekniskt avregistrerad”
Det betyder att hon du söker 
inte längre existerar

Hon hade lurat massa folk på pengar
Flera hundratusen i runda slängar
Sålt förfalskade konsertbiljetter
hyrt ut icke existerande lägenheter
Men hon lurade aldrig mig på pengar
Det verkade inte vara det det handlade om
Vet inte riktigt vad hon ville, 
kanske var jag nån hon faktist tyckte om

Efter att ha lyckats luska ut typ vem hon var
hade jag bestämt mig för att gå vidare
Men en kväll på en klubb 
kände jag igen hennes ansikte
Vi stod där i det där ögonblicket
Jag tittade på henne och hon förstod att jag visste.
Men jag sa ingenting, gjorde mig inte besvär
Bestämde mig för att begrava historien där